VÄLJ BELÖNING !


 


 


Personligen anser jag att en godisbit är en bra belöning vid inlärning av olika moment, om det inte går till överdrift så att hunden ser dig som en godisautomat. Att en del ser det som en muta håller jag inte med om, eftersom hunden måste ha något att jobba för men som sagt godisbelöna med måtta. Själv är jag oerhört sparsam med godis.

 

 

En del hundar är mer intresserade av en leksak, en kastad boll, dragkamp med en trasa, pip från en pipleksak eller liknande, så det gäller att du finner ut vad just din hund upplever som en belöning. Bäst är att variera belöningen så att hunden inte vet vad som väntar. 

Godisbelöning varieras med lek eller dragkamp.


 


Glöm inte det viktiga kroppsspråket, röstens tonfall och beröringen!


Övervikt är ett vanligt problem hos dagens hundar så av den anledningen är det också viktigt att du som hundägare är sparsam med godisbelöningen. Allt småätande mellan måltiderna leder till övervikt. Dra ned på matransonen om hunden har godisbelönats ovanligt mycket någon dag. Vid viss inlärning av nya moment kan det bli så.






Vad ingår i vardagslydnad och hur tränar jag det bäst?



Min rekommendation är att du först tränar varje moment inomhus utan störning för att sedan göra samma träning utomhus. Först tränar du där det är störningsfritt och därefter där det är mer störningar från omgivningen men öka kraven försiktigt så att du inte går för fort fram med träningen. Träna ofta och regelbundet men korta stunder åt gången.




SITT



 

De flesta hundar känner sig bekväma med att sitta ned men meningen är att om hunden har fått kommandot ”sitt” så ska den kunna sitta kvar tills ett annat kommando ges. Många hundar sätter sig men studsar lika snabbt upp igen.


Hur tränar jag in detta då?


Här kan en godisbit vara till nytta.

Håll en godisbit i handen. För godisbiten från nosen och upp över hundens huvud. Hunden kommer att följa godisbiten med blicken och nosen och kommer då att sänka bakdelen och till slut sätter den sig. Säg ordet ”sitt” när hunden sitter och ge hunden godisbiten. Gör om övningen ett par gånger. Du kan även belöna hunden när den spontant sätter sig ned. Du säger ”sitt” när hunden sätter sig ned.



 

 

När hunden har förstått vad ”sitt” betyder så försvårar du övningen. Ha hunden kopplad. Säg ”sitt”. Ställ dig en bit framför hunden med sträckt koppel. Reser sig hunden så börjar du om med ”sitt” igen. Ta ett par steg från hunden. Hunden får inte resa sig för då blir det samma procedur igen.


Vi antar att hunden sitter nu. Du drar i kopplet och hunden ska sitta kvar. När hunden har lärt sig detta så försvårar du träningen med att dra i kopplet från olika sidor om hunden. Så fort hunden reser sig, så gå tillbaka och säg ”sitt” igen. Ha tålamod och gå inte för fort fram!



När övningen är klar så säger du kommandoordet ”Fri” eller vilket ord man nu vill använda. Det är viktigt att hunden förstår när den är ledig och får ställa sig upp.


 



LIGG



Lär inte in ”ligg” förrän hunden kan ”sitt” och du börjar alltid med ”sitt” först.



 


Lättast att lära in ”ligg” är om hunden sitter först. Här använder vi oss också av en godisbit. Håll godisbiten i sluten hand. För ned handen framför nosen längs med golvet/marken i rörelse från hunden och framåt som ett L. Hunden följer godisbiten nedåt och framåt och hamnar i liggande ställning. Säg då ”ligg” och belöna med godisbiten. Öva ett par gånger men inte för lång stund åt gången. Den här träningen kan ta lite längre tid än ”sitt”-träningen.


Självklart ska du belöna hunden när den lägger sig spontant också. Du säger ”ligg” när hunden lägger sig och belönar med en godisbit.



 



SITT KVAR




Kommendera hunden att sitta. Meningen är nu att hunden skall sitta kvar när du tar ett steg bort från den. Börja med att ta ett steg från hunden för att sedan öka svårighetsgraden med att ta flera steg från den. En del hundar vill alltid vara nära föraren och då kan detta tips vara till hjälp. Lyft handen och använd handflatan vänd mot hunden samtidigt som du upprepar ordet ”sitt”. Det hejdar ofta hunden från att resa sig upp. Du går tillbaka till hunden. I lugn ton säger du ”bra” och ger en godisbit när hunden fortfarande sitter ned och säger sedan ”fri” eller ”hopp o lek” eller liknande.


 


Du tränar in "ligg kvar" på samma sätt. När hunden har lärt sig att ligga kvar även när du tar några steg ifrån den, kan du gå ett eller några varv runt hunden som fortfarande ska ligga stilla kvar på sin plats. Reser hunden på sig får du börja om från början men träna inte lång tid åtgången.

  





INTE DRA I KOPPLET  




En bra träning för att få hunden att inte dra i kopplet är följande:


Så fort hunden börjar gå fortare och drar i kopplet, stannar du och står tyst stilla tills hunden vänder sig om. Backa ett par steg och locka till dig hunden med hjälp av en godisbit och en vänlig röst. Belöna hunden med godisbiten. Stå still en stund och fortsätt sedan framåt. Hunden ska stå still när du börjar gå. Gå vidare och stanna igen innan hunden börjar dra. Backa och belöna med godisbit. Upprepa träningen i olika tempon. Det är viktigt att du ej slarvar med belöningen när hunden tar kontakt, för då skapar du inga förväntningar hos hunden och inlärningen försvåras. Ändra ofta tempo och riktning, så blir hunden mer uppmärksam. 



Var medveten om att det för vissa hundar kan det ta lite längre tid innan träningen ger resultat, än för andra mer följsamma individer.  


HA TÅLAMOD!



 




HALSBAND eller SELE


 

Mina tidigare hundar Jacinto och Eros hade breda mjuka fleecehalsband


Det är inte typen av halsband eller sele som avgör om hunden drar eller inte. Att gå och segdra och då och då göra ett jätteryck är skadligt för både ägaren och hunden, oavsett vilket halsband eller sele man använder. Vanligt är att hundar får nackskador av ryck och drag. Ett brett halsband av mjukt naturmaterial minskar risken, ju bredare desto bättre och gärna då med knäpplås. En del hundar drar bara för att det drar åt i halsen. De vill bort från obehaget. Många hundar tycker att en sele känns behagligare. Det är dock viktigt att selen har en stabil fästanordning och att den sitter bra och inte skaver på hunden.


Min tidigare Sankt Bernhardstik Vera hade ett brett läderhalsband 

 

På Albin och Becka använder jag sele


 



 Använd INTE stryphalsband!

 



 


Lycka till med träningen!



På nästa inlägg fortsätter moment i vardagslydnaden och då tar jag upp inlärning av "stanna", inkallning, hälsa fint på person utan och även med hund samt hundmöten...