KONTAKTÖVNINGAR


ÖGONKONTAKT


 


Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är att ha god kontakt med sin hund. Lär hunden att ”fråga om lov” genom att träna in ögonkontakt och gör detta redan med den lilla valpen. Ju bättre ögonkontakt, desto bättre samarbete och kommunikation mellan hund och ägare. Beröm ALLTID spontan ögonkontakt i alla situationer och var snabb med berömmet. Har du inte godis så använd en glad röst eller lek med hunden.



Övningar: 


Sätt dig på golvet eller på marken framför hunden. Håll ut en hand med godis i och vänta tills hunden tittar dig i ögonen. Säg ”BRA” med glad röst och ge godiset. Du får absolut inte ge godiset om hunden hoppar eller krafsar efter det för då belönar du det beteendet i stället och får en hund som alltid hoppar efter godis. Variera med att ha godiset i höger och vänster hand. Du kan sedan försvåra övningen med att hålla handen med godiset bakom ryggen i stället.




Godis på marken:  



Lägg godis på marken en bit framför hunden. Vänta tills hunden tar ögonkontakt och säg ”VARSÅGOD” samtidigt som du visar med en handrörelse att det är okej att gå fram och ta godiset. Har du en hund som inte vill eller kan sitta kvar och vänta så kan du hindra hunden med hjälp av kopplet. Öka avståndet mellan hund och godis allteftersom hunden blir duktigare. 


Lär din hund att sitta stilla, ge ögonkontakt och vänta på ett ”VARSÅGOD” innan den får gå fram till matskålen och äta. Lär in samma sak i alla möjliga situationer, när ni ska gå ut och in genom dörrar, hoppa ut ur bilen, gå nerför trappor, lössläpp in till hundrastgård eller annan hundlek, hälsa på människor etc.


Min Albin, f d gatuhund från Rumänien är duktig på att ta ögonkontakt i varje situation


Självklart lär sig vissa hundar ögonkontakt lättare och fortare än andra. 


HA TÅLAMOD och BESTRAFFA ALDRIG hunden! 


Ignorera misstag och fel! Träna dagligen! 


KOM IHÅG! VAR TYST! Inga ljud, inga ord.






ENSAMHETSTRÄNING



 


Som flockdjur har hunden ett naturligt behov av sällskap och för en liten valp kan ensamhet tyckas otroligt skrämmande. Vänj valpen tidigt med en kort stund av ensamhet, fem minuter räcker. Gör till en vana att ALLTID säga samma sak då du lämnar valpen, t ex ”kommer snart” men gör ingen ”affär” av att du går eller kommer tillbaka. Var lugn i ditt uppträdande och träna varje dag. Utöka ensamhetsstunderna successivt från fem till tio minuter, från tio till tjugo osv. När valpen kan vara ensam i en halvtimme kan du utöka till en timme, men gå inte för fort fram!


Träna när hunden är trött, rastad och mätt och låt den vara i ett begränsat utrymme där den har sin sovplats och känner sig trygg. En stor tom bostad kan kännas otrygg och skrämmande. Ha gärna en radio på. Dra ner persienner och ha lampa tänd om det är mörkt.


En del hundar klarar inte av ensamhet utan visar separationsångest när de blir lämnade. De skäller, ylar och/eller biter sönder saker och inredning. Störst risk är det med omplaceringshundar innan de har vant sig vid den nya familjen och miljön. Det kan även gälla unghundar som är fulla av energi eller hundar som är i den så kallade ”spökåldern” då mycket verkar otäckt, även sådant som de tidigare inte har reagerat på och det gäller både ljud och synintryck. Mörkrädsla är inte ovanligt.


Ensamhetsträning måste gå långsamt gradvis fram och försiktigt utökas.




 




PROBLEMHUND?



Hunden kommer aldrig att tänka i mänskliga termer men människan har en tendens att förmänskliga hunden. De flesta så kallade "problemhundar" skapar vi själva och i de flesta fall omedvetet.

 


Vi bör tänka på att hunden har kroppsspråket som sitt första språk och att den är känslig för rörelser, stora som små. Det du uttrycker med kroppen kan säga mer än ord. Ditt sätt att röra vid hunden, din hållning, dina gester, allt gör en bild av dig och ditt humör. Hundar är mycket känsliga för de ordlösa budskapen vi medvetet eller omedvetet sänder ut.


Låt hunden vara hund och prova dig fram tills den gör det du vill. Straffa inte när den gör fel utan beröm i stället när den gör rätt. Låt den alltid få den tid den behöver och jobba alltid på hundens villkor. Du når snabbast resultat då.


Det är tack vara hundarnas samarbetsvilja som de oftast lyckas anpassa sig till att klara sig bra i de situationer vi människor utsätter dem för, men hundar som inte har fått tillräckligt utlopp för sitt naturliga beteende och energi kan uppträda på ett sätt som människan inte kan acceptera.




 



KOPPEL


Självklart väljer du ett koppel som känns behagligt att hålla i. Kopplet ska hänga i en båge när ni är ute på promenad. Alltså, inga spända korta koppel!



Flexikoppel – för- och nackdelar


Vill man ge sin hund lite mer frihet trots att den måste vara kopplad så har flexikopplet sina fördelar men då ska det användas på en hund som du kan kommunicera med. Det kan gälla en löptik eller en hund som inkallningen inte fungerar 100%-igt på eller av annan orsak när ni tex går i skogen. 


Att ha hunden i flexikoppel i stan bland en massa trafik är däremot inte alls  lämpligt. Många hundslagsmål och trafikolyckor har orsakats av att hundägaren har använt flexikoppel på sin hund och det är förstås inte flexikopplets fel. Tyvärr har inte alla hundägare kontroll på sin hund utan låter hunden strosa och nosa runt som den vill i flexikopplets utsträckta längd. En bil eller cyklist kan snabbt dyka upp och då finns risk att hunden skadas, då hundägaren inte hinner reagera snabbt nog. Linan på flexikopplet kan gå av om en stor och stark hund gör ett aggressivt utfall mot en annan hund. Det har hänt alltför ofta.


Undvik flexikoppel i all form av träning eftersom det inte går att hantera hunden på rätt sätt i det. Det är alldeles för lätt att trycka på stoppknappen på flexikopplet i stället för att kommunicera med sin hund. Tappar föraren handtaget så kan vilken hund som helst bli skrämd när den hårda koppeldosan kommer farandes och träffar bak på hunden.


 


 

Själv använder jag tygkoppel till mina hundar. Sköna att hålla i, slitstarka och kan tvättas.

 


...och när jag tar en hundpromenad med kryckor använder jag midjebälte/ hundförarbälte. Då gäller det verkligen att det går att kommunicera med hunden och att den inte plötsligt drar iväg åt annat håll...Midjebälte är praktiskt eftersom man då har båda händerna fria. Stavgång, skidåkning, jogging eller promenad blir således mycket enklare. 






Lycka till med träningen!